amen visst sörru, vad bra det går för mig. eller inte. känns som att jag är en levande koma. det där lät ju bara konstigt i och för sig. men. alltså levande, uppåträtt stående, fast koma i hjärnan. jag skäms över alla gånger jag klagat över att jag vart trött, för fy fasiken, det känns som att jag hittills har hädat med ordet trötthet. tills idag.
min kropp strejkar på alla sätt den kan. jag har misshandlat den under en alltför lång period nu. den är arg. eller arg, nu vart den arg för att jag baaara sa arg. den är rent ut sagt skiiiitförbannad på mig.
från och med nu startar operation-göra-min-kropp-glad-igen. eller nej, från och med imorgon. för att nu tänkte jag plugga och det mår inte min kropp bra av. men efter basgruppen imorgon, då. deal?
1 kommentar:
usch vad jobbigt :( kanske kan få bjuda på en massage någon gång snart då syster ;)?
Svaren var negativa förresten :)
puss sys!
Skicka en kommentar