091028:2

ett medelpass styrka och en rask promenad i solskenet senare känner jag mig som en ny människa. varför all denna ångest över något som faktiskt får mig att må toppen? på passet, flängandes med armar och ben helt okoordinerade och svetten drypande bestämde jag mig för att det är dags att sluta tycka synd om mig själv och in med lite mer 'go' i mitt liv!

nu ska det bli höstpromenader med tjocka myskläder, svettiga pass och en och annan löparrunda i maddes liv. jag har gjort hundra försök innan, kanske är denna gången det håller? vi får se!

dags att slänga i sig lite järnrik mat så att cellerna kan transportera mer syre till mina stackars obefintliga muskler, haha (man blir ju störd av att plugga till syrra). dessutom har ju vätskebalansen rubbats så det måste genast återställas. busy busy!

ps. hahaha. this is so not me, men jag kan väl göra ett försök i alla fall :D