031024

jag vet, jag är grinig, måste bara få avreagera mig. sen så...

mobilen ringer. madde vaknar. madde svarar.
madde
hej är det här madeleine ***** ?
jaa
hej jag ringer fr op.centralen, du ska opereras idag
jaa
har du ätit? har du drukit? (hetsigt)
nej...
när kan du komma in då?
jaaa...förlåt men vad är klockan?
*lååång otrevlig suck i telefon*
jag behöver ju hjälp med skjuts och så måste jag duscha igen...så typ kl...
jaha..? men då räknar jag med att du är här vid halv åtta..braaa..okeeej...(otrevlig och tänker lägga på)
men hur vart det med skjutsen, för i måndags sa... (avbryts)?
ja men S N Ä L L A LILLA VÄN! det förstår du väl att INTE J A G kan ordna. du får väl ta taxi eller ordna skjuts.
okey, för läkaren sa att jag skulle fråga efter sjukresa...
(skrattar hånfullt) jaha...men det får du ordna själv lilla vän. inte min uppgift...okeeeej...(klick)

dagens trevliga uppvaknande. med gråten i halsen stressar jag som faan eftrsom jag fick 1 timme på mig. svettig som ett jävla as framme kommer nästa smäll. en mia-kopia-f*tt-uska. inte från denna planet! tänkte att NU drar jag härifrån, slår henne med kryckan och springer.

hon - "vänta här så kmr läkaren och märker benet"
jag (försöker le) - "jaså, jag fick en pil ritad i måndags..."
hon - "JAHA, det hade ju vart V Ä L D I G T bra för mig att veta innan!!!"

SERIÖST? hur kan folk bete sig såhär? varför? alltså varför? läkaren och sekretessen orkar jag inte ens gå in på.

sen kom iaf räddningen, en tokgullig narkossköterska. TACKTACKTACK - hon räddade min dag, bokstavligen!

så nu vill jag bli narkossköterska så jag kan rädda andra patienter från samma öde.

nedsövningen var läskig som attan och uppvaket likaså. man känner sig såååå ensam och vilsen.
men nu är det över. jag överlevde :)


TACK dessutom för alla gulliga sms!!! jag vet att jag är tok-kinkig och beter mig som sju svåra år. but så är det med mig. im a mes :)