110118

skolidrotten i grundskolan är något som borde inspirera och motivera unga till ett hälsosamt och aktivt liv.

det var inte ett faktum när jag gick i skolan. varje termin skulle vi genomgå en viss mängd moment (och KLARA dessa) för att slippa den så pedagogiskt kallade "extragympan". det var ett pass utöver den vanliga idrotten för dem som inte kunde göra bakåtkullebyttor, hänga uppochned i romerska ringar, hoppa bock eller stå på huvudet mot en vägg. bland annat.

ovan nämnda aktiviteter var just de jag fruktade mest. fy fan för att hänga upp och ned och släppa taget med händerna. jag blev illamående av bara tanken. hoppa bock var det absolut värsta jag visste och göra bakåtkullerbyttor fick jag jätteont i nacken utav. men ändå, detta var vi tvugna att göra varje termin. lärare kerstin stod bredvid med anteckningsblocket beredd att bocka för godkänd - ställ er på rad allihopa - och så hade vi allmän förnedring. de som inte klarade fick gå på extragympa. jag vägrade. istället plågade jag mig igenom dessa moment, illamående och med en stooor klump magen. för extragympa ville man INTE gå på.

efteråt var det duschning. något alla vi tjejer HATADE. duschen luktade mögel och avlopp, det var smuts och hår överallt på golvet, bastun ledde rakt in till grabbarnas omklädningsrum (ni kan ju gissa hur populärt det var!) och fotvårtorna spred sig som en löpeld.
vet ni vad kerstin gör då? inget medlidande här inte. in i duschen med er allihopa och sedan står hon och kontrollerar så att alla kommer in!!! underbart!
detta gjorde att man absolut inte ville anstränga sig för då vart man svettig och duschen var ett faktum!

jag förstår vitsen med att testa på olika idrotter. det är jättebra. men att ÅR UT OCH ÅR IN nöta och nöta alla dessa hemska aktiviteter med ett schema där ett kryss betydde godkänd var AVSKYVÄRT! varför inte bara visa grunderna i de första terminerna och sedan göra stationer för det eleverna vill??

jag älskade till exmpel att spela volleyboll, innebandy och badminton. tyckte det var okey när vi fick gå till styrketräningsrummet eller spelade softboll.

men de förekom ju ungefär en gång på 1000.

jag vet inte vart jag har återfått min ork och vart jag grävt fram min motivation med tanke på skolbakgrunden och den ångest jag upplevde. förmodligen med hjälp av alla kära vänner som stöttat, peppat samt tränat med mig!
 motivationen verkar vara här för att stanna i alla fall.

jag kan bara vara tacksam. lite kärlek på den.

♥

edit: måste tillägga att jag under min uppväxt haft en oerhörd nytta av alla dessa kunskaper om kullerbyttor och romerska ringar. verkligen!